Kryptografi — hash, signaturer, nycklar

Tre byggstenar som räcker för det mesta:

Hash (SHA-256): en envägsfunktion från godtycklig data till 256 bitar. Samma indata ger alltid samma hash; minsta ändring ger en helt annan. Går inte att vända. Används för fingeravtryck (har filen ändrats?) och för lösenord — då med en långsam hash (bcrypt, argon2) plus salt, aldrig SHA-256 rakt av.

Signatur (HMAC eller asymmetrisk): bevisar att data kommer från någon med nyckeln och inte har ändrats. AI-grafens kompetensbevis signeras med HMAC — därför kan de verifieras utan att kunna förfalskas.

Kryptering: symmetrisk (samma nyckel, snabb, AES) eller asymmetrisk (publik/privat nyckel, långsam, används för att utbyta symmetriska nycklar — det TLS gör).

Varför API-nycklar aldrig ska ligga i kod:

1. Git glömmer inte. En nyckel som committats finns kvar i historiken även efter att den tagits bort ur filen. Enda åtgärden är att återkalla nyckeln.
2. Repot sprids — forkar, backuper, CI-loggar, en laptop som försvinner.
3. Automatiska skannare hittar nycklar i publika repon inom minuter. Det finns dokumenterade fall där en läckt molnnyckel gav tiotusentals kronor i kostnader på en natt.

Var de ska ligga i stället, i stigande ordning:

Plats	Lämpligt för
Miljövariabel	lokal utveckling
.env utanför git (i .gitignore)	lokal utveckling
Hemlighetshanterare (Vault, molnets KMS)	produktion
Kortlivade tokens med automatisk rotation	bäst — läckan har en utgångstid

AI-grafen hämtar LLM-nyckeln ur Vault vid bootstrap och skriver den till en miljöfil som aldrig ligger i repot; bara de tolv första tecknen loggas någonsin.

Om en nyckel läckt: återkalla först, utred sedan. Ordningen är inte förhandlingsbar.

import hashlib, hmac, os, secrets

# Fingeravtryck — samma indata, samma hash
print(hashlib.sha256(b"hej").hexdigest()[:16])          # 4c3a...

# Lösenord: ALDRIG rå SHA-256. Långsam hash + salt.
salt = secrets.token_bytes(16)
hashad = hashlib.scrypt(b"lösenord", salt=salt, n=2**14, r=8, p=1)

# Signatur (samma princip som plattformens kompetensbevis)
NYCKEL = os.environ["SIGNING_KEY"].encode()             # ur miljön, inte ur koden
def signera(data: bytes) -> str:
    return hmac.new(NYCKEL, data, hashlib.sha256).hexdigest()
def verifiera(data: bytes, sig: str) -> bool:
    return hmac.compare_digest(signera(data), sig)      # konstanttidsjämförelse

# Nyckel ur miljön, med tydligt fel om den saknas
API_NYCKEL = os.environ.get("LLM_API_KEY")
if not API_NYCKEL:
    raise RuntimeError("LLM_API_KEY saknas — sätt den i miljön, inte i koden")
print("nyckel:", API_NYCKEL[:12] + "…")                 # logga aldrig hela

hmac.compare_digest i stället för == är inte pedanteri: en vanlig jämförelse avbryter vid första felaktiga tecknet, vilket läcker information om signaturen via svarstiden.